Sådär.
Faktiskt.
Är det okej.
Faktiskt.
Kan jag lova dig.
Men ibland.
Känns det såhär.
Men ibland.
Känns det sådär.
Det är inte bra.
Det är inte dåligt.
Det bara är såhär.
Då jag mest känner mig sådär.
Svart. Natt?
Vandrar i cirklar, kommer ingen vart.
Vandrar omkring, ser bara svart.
Kämpar i timmar, och ytterligare tre kvart
Yesterday.
Ja... ehm... ehrr...
Från att veta allt vet jag inget. Det är skönt.
Jag vet inte alls hur många barn kassörskan på ICA har. Jag vet inte hur gammal damen på tvärbanan är. Jag vet inte om min lärare har varit gift.
Det jag vet är allt att jag inte vet. Och det är mycket.
Dikt.
Jag skrev en dikt till en skoluppgift. Har dock inte vågat läsa igenom den ännu.
Read on.
Många varv kommer klockan ticka,
innan man blir kvinna från ung flicka.
Alla vänner vill hjälpa till,
gör sig till mer än vi vill.
Att vara ung gör ont som synden,
i olycklig kärlek gör man största fynden.
Gnäller gör man gärna högt och gällt,
gråter gör man tyst och snällt.
Äkta känslor vi ofta döljer,
lever lätt så som vågor följer.
Trivs vi ej ska alla veta,
unik ska alla flickor heta.
Du lever inte som du tror,
du lever fast i ungdoms klor.
Du måste för din frihet slåss,
slåss för att få din frihet loss.
Dagens ordspråk.
Jag hatar ordspråket "du vet inte vad du har förrän du mister det".
För det är så djävla sant.
17 november 2011
Hej vänner.
- Jag är en fegis.
Ja, jag är en fegis med ett konstigt förlutet.
Vem uppfann rädsla?
Jag hatar den som uppfann rädsla.
Och kärlek.
Fy fan för kärlek.
Hejdå bloggen, idag är Linnea en ynklig själ.
Halloweenz'.
Jo, såhär är det att here I go again on my own, going down the only road I've ever known. Like a drifter I was born to walk alone. And I've made up my mind, I ain't wasting no more time.
Fast typ inte.
Jag vet mest inte alls på hur många ben jag står med på jorden. Ett? Två? kanske 5? Lever typ i ett moln. Växelvis grått, men mest rosa. Ibland tvärtom. Då slåss jag mest. Oftast i huvudet då. Åh. Fy.
Nu ska jag sova. Over and out, awesome captain Linnea.
Nåja.
När man saknar någon väldigt, väldigt mycket,
beter man sig väldigt, väldigt underligt.
Brandman.
Riiio.
Riiio.
"Det brinner på bio.
Ta min hand.
Jag räddar dig ur denna brand."
Alarm.
Alarm.
"Ta tag i min arm.
Följ med mig ut.
Låt mig skriva ett lyckligt slut.
Låt mig le.
Snälla följ mé."
tills jag utförde denna humanisk självklarhet.
Till mig sa man "han",
Flickan kallade mig "brandman".
Pussipussi.
Hej Slisken, det här är Fisken.
Ville bara se hur du haré,
och något mer, hur varé...
Oh, jovisst,
"i mitt hjärta kommer du sist.
Jag ska peta på dig,
tills du ramlar,
skratta åt dig,
säga "du svamlar".
Du är en fjärt,
det fulaste jag sett.
Jag vill äta upp din näsa,
och jag vet att du kan läsa.
Så läs detta väl:
Du är en jävla säl.
Jag ska trampa på dig med min häl.
Du är bajs och luktar sopa,
det ska du föralltid höras ropa.
Att du är falsk och utan chans,
ingen kommer bjuda ut dig på dans."
Så kommer jag tycka om dig,
om du inte vill vara med mig.
Det var det jag ville säga dig.
Tack för mig.
Ett problem.
De vrider och vänder,
petar och bänder.
Skriker och vrålar,
den är en av de lataste ålar.
Den är helt fel,
och bjuder inte upp till kel.
Nej det här var ju inte rätt,
inte på något sätt.
Han vill ju ligga,
och hon säkert mé.
Nu kan han inte ens tigga,
för nu kan ändå inget ské.
Han får inte upp "succén",
verkar bara klen.
Slapp utan blod och ben,
mör som en tallegren.
Rena rama filén,
på en man utan hygien.
och nu blir han lämnad av Helene.
En dikt om nässpray.
Otricare,
du frigör min air.
Du är bäst,
enligt ett hjärte-test.
Jag vill alltid ha dig nära,
din spets mina näsben kan sära.
Åh, du gör mig så varm,
ta mig med din fulla charm.
Du ger mig utrymme att andas,
låt våra vätskor blandas.
Videoblogg, igen!
Ett dygn.
Mina två händelserika dagar, 13 och 14 maj.
Först var jag onyttig hos min pappa och åt pizza.
Sedan kikade jag runt, det var mysigt men kallt i mitt sovrum.
Titta en sådan fin båt, mycket nytt sedan sist!
Kände mig som en jätte i mitt gamla rum.
Blev extra glad när jag kom hem till mamma igen och fick duscha.
Bayli ville vara med på bild.
Freja var bara konstig.
Jag bestämde mig för att ta en promenad. Började med att gå nedför skogen.
Till och med Tyresöbor kan vara rebelliska.
Ingen vet vad det här är egentligen...
Jag gungade och hade skojigt.
Sen lade jag mig på marken, månen kom med. ^^
Såg så mysigt ut i tunneln, var tvungen att gå in där ett tag!
Satte mig vid en busstation och väntade på bilar, ville testa slutartiden.
Det gick inte, för bilarna åkte för fort. Jag tappade tålamodet och gick vidare.
Jag kom till hållplatsen som jag åker ifrån varje morgon. ^^
Kära affären!
Jag har nog ALDRIG sett den här dörren förut, den är precis bakom busshållsplatsen...
Hmm, undrar vad det här är? Jag tror att det ska vara bilar på ett tak...
Kolla så mysigt. :D
Jag valde att gå hem, för det blev kallt. Men det var mysigt ändå. :D
Hejhej.
Hejhej, snälla prata med mig.
-
Låt mig förstå.
Hallå, älska mig då.
-
Jag vill ju bara säga hej.
Bara få prata med dig.
-
Snälla sluta då.
Jag vill inte se dig gå.
Okej, hejdå.
Hejhej, snälla prata med mig.
Låt mig förstå.
Låt mig älska dig då.
Men jag vill ju bara säga hej.
Bara få prata med dig.
Det behöver inte sluta så.
Jag vill bara inte se dig gå.
Snälla, sluta då.
Okej, förlåt, hejdå.
Lillebror
Jag hör min lillebror. Det var svårt att missa honom, han skrev så högt att det lät som att det var en mördare hemma. Jag, Linda och Fader min springer allt vad vi har fram till honom.
Linda: Vad händer?!
Max: Jag bröt en nagel!
*
Sitter och väntar på att klockan ska ticka fram till 14.00 så jag kan gå till min mor. Ska ge förslaget att åka till stan och kolla på skor. Hon vet att jag har problem med mina fötter så och skor som passa brukar kosta en del, hin brukar vara en snäll tös och köpa mig ett par skor då. kärlek till moder min<3
adhd
Jag kliver innanför dörren hemma hos moder min. Jag hör min lillebror Andy komma nedrusande från övervåningen och när kan kommer fram kramar han om mig. Sedan säger han.
Andy: "Madde, jag har ADHD"
Jag: "Ja men det visste jag redan"
Andy: "Men jag och mamma var ju på utredning idag"
Jag känner mig lite besvärad men säger: "Godis?"
*
Jag har tänkt på en sak. om man måste sitta bervid någon på bussen och har möjligheten att väla plats så ska man försöka välja att sätta sig bervid en tjej mellan 14-25 år, för de varken luktar äckligt, röker förhoppningsvis inte lika mycket och tar inte på mycket plats.
Bild på söta mig på landet under valborgshelgen.
den häljen eldades helften av mina ögonfransar och ögonbryn upp.
Fredagsmys.
Snart är det fredagsmys, det firar jag med att torsdagsmysa. Jag mös även igår, och i förrgår, och under måndagen lyckades jag också få mig en hjärtekram. Livet blir roligare om man lär sig att njuta på rätt sätt, utan att frossa. Här skulle jag vilja placera en smiley, fast det tar emot att skriva sådana uttryckssymboler i en blogg, men jag gör ett undantag, för det är fett värt. :D
Idag hade jag en ganska fin uppgift på engelskan, och löste den finurligt. Vi skulle då, på engelska, beskriva hur vi såg ut för en man/ kvinna som vi aldrig träffat förut (en blind date-date, alltså);
"Hello mate.
I’ll make a description of me so you can find me more easily;
I’m about 5, 6 feet tall and pretty thin, I have red hair and light skin.
Wear boots, brown and great, and dressed up for this date.
My clothes is blue like a wavy sea, they're pretty much like me.
I’m happy and fun, and my hair is in a side placed bun.
Blue is my shirt, and blue is my skirt. And blue is my socks too.
And I’m looking forward to this date with you."
Goodbye, sugarpie.
Något borde stå här.
Hm.
Det finns så mycket att fundera över, så himla otroligt mycket! Speciellt kärlek och vänskap. Gah? Japp, it's a mega "gah", lite suckar och ganska mycket "humpfh".
Det är klart att kärlek hittar tillbaka till en så småningom, men när är detta "så småning om" då? Fast ändå, jag vill inte för något pris i världen ångra att jag har kunnat älska, i alla fall en gång. Överskattningen av kärlek är underskattad. Tycker jag.
Kära kärlek, jag älskar dig.
Testpatrullen ger kärlek betyget 5/5.
Sista gången.
Nu är jag tillbaka, i mitt ack så djupa tillstånd. Även denna gång ska jag försöka blogga som en vanlig (as "vanlig" as a Linnea can be) bloggare.
Sitter här och känner mig allmänt glad med en kopp Earl Gray och glassbåt. Numer som en rödtott. Faktiskt, en ganska rolig historia; i förrgår natt låg jag och funderade lite, kom fram till att jag vill se mer ut som Pippi Långstrump (YEEAAAAAAH?). Men i alla fall, nu är jag rödhårig. Men endast om huvudet (;>>).
Idag var jag på Prima barn, jag förändras. Har gjort stora framsteg, det säger min buppis i alla fall. Jag är faktiskt ganska bra. Nästa gång är sista gången där. Då ska jag klara mig själv. Vid den tiden har jag lärt mig hur man lever. Då har jag lärt mig att vara en människa.
- Jag känner mig fan riktigt bra!
