Rubricierat.

Linnea är en glad chey,
tack o'hey.



Vi träffades liksom på chans.

Hm, okej, nu känns det lite bättre i hjärtat. 

Boy & Bear släppte en skiva den 8 augisti läste jag, asnice? ASNICE! 

Är väl glad och så, men ändå.
Vill ju alltid le, med munnen lite på sne.
Och liksom låta ögonen sådär glatt glimma;
från tidig dag till sen timma.
Vill ju alltid känna glädjen från topp till tå.
Om det går beror ju på och så, men ändå.



Bajs.

Kolla nu. Riktigt noga. För i helvete.

Teater med mamma idag, bra teater. Innan vi entrade teaterns ingångar svepte min blick förbi en förgången skatt. Det vackraste jag en gång visste. Allt. Brister. Bajs.

Hopp-hopp-hopp.

Nej, det har nog inte hänt något speciellt den senaste tiden.
Inga dramor, inga lyckliga stunder;
inga under.
Ingen kärlek, ingen sorg.
Ingen ilska, inga trasade känslotorg. 

Livet har varit basiskt. Enkelt. Eller har det? Hur vet jag att något jag gjort de senaste veckorna inte påverkar framtiden asmycket? Jag hoppar över den biten så länge. Tills någon gång i framtiden.

Ibland läcker det känslor,
ibland med vassa klor.
Ibland är det sorg,
som läcker ur din kroppsliga borg.
River sönder,
skördar som bönder.

Ibland är det lycka,
det är bra kan man tycka.
Men en lycka kan ta slut,
då vänds hjärtat in-och-ut.
Men som jag hört radion spela;
"Finns det en så finns det flera".
Ja, det finns faktiskt jävligt många mera.



Fingerfjong.

Åh, ibland får jag fingerfjong och vill kommentera andra personers bloggar. Men det gör jag inte. För jag är snel. <3

Hej.

Shit, jag har börjat måla igen. Fan vad dålig jag är på det.

Dumma drömmar.

Det knyter sig i magen. Jag ryser till. Framför mig står en person jag länge letat efter. Någon jag aldrig trodde mig lyckas finna. Med en röd och en grön sko skuttar han bredvid mig längst Fårdala gårdsväg, han får mig att skratta. Ler med mig. Han är söt och lång. Blond. Hans ögon tindrar mer underbart än stjärnor. I kroppen kände jag samma sagokänslo som jag gjorde i somras. Så lycklig jag var.
Och då vaknar jag. Just _då_ vaknar jag. Vilken ångest. Allt kommer tillbaka till mig. Jag är dålig, och dumpad. Jag är dumpad för att jag är dålig.

Shit.

Styrt.

Hej världen, Linnea uppdaterar.
Ibland får man för sig att världen ligger under ens egna händer. Att man kan styra sig själv, andra och livet runt omkring. Men nej, tyvärr är det inte så enkelt. Tyvärr måste man lära sig hur man ska påverkas av andra. Hur man ska hantera allt som tas in. Det är svårt. Fan så svårt det är. Jäklar så onödigt att det är svårt.
Fick jag välja själv så skulle jag bli mer tolerant, inte reta upp mig på småsaker. Inte vara lättirriterad på vissa. Inte fräsa till. Utan bara vara Linnea.

Godnatt, min hjärteblogg. Vi hörs imorgon.

It's alright.


Well, I don't wanna wake up in the mornin',
But I've got to face the day.
That's what all the friends I do not like as much as you say.

I don't wanna do things independently,
But I can't make you stay.
That's what all the friends I do not like as much as you say.

But if you wanna come back it's alright, it's alright!
It's alright if you wanna come back!
If you wanna come back it's alright, it's alright!
It's alright if you wanna come back to me!

Well, I don't wanna see you with another guy,
But the fact is that I may.
That's what all the friends I do not like as much as you say.

We'll give it just another couple of months or so,
And then you'll be okay.
That's what all the friends I do not like as much as you say.

All alone, all alone!
I, I am on my own.
Alone, all alone.
I, I am on my own.

Man måste dö några gånger innan man kan leva.

Höhö, ironiskt, knäppt och läskigt djupt? Men det är faktiskt sant.

Vi vandrar sida vid sida, och så.
Vi går åt samma håll, vi två.
Steg i takt, bestämda steg, bestämda steg är makt.
Men emellan oss har vi en mur.

- För ihop betedde vi oss som djur.
Två djur som en gång delat på en bur.

Hej ni där inne.

Hej ni där inne.
Mitt hjärta, mitt sinne.
Ska vi jobba ihop,
utan vansinnesrop?
Ska vi låta läpparna le,
vill ni vara med på dé?
Kan vi snälla tillåta benen att springa,
och inte dem till stillhet tvinga?
Be ögonen titta,
bara för att något vackert hitta.
Låta näsan känna os,
doften av en ros.
Låta handen hålla en annan hand,
låta kärleken knyta sina band. 

Och sedan låta kärleken gå,
för världen har inte plats för två.

Lycka.

Fiskar i mörker, fiskar var natt.
Fiskar helt fel och jag väcker några skratt.
Jag kastar mitt spö ut i sjö och i bäck.
Min fisketalang är obefintlig, ja helt näck.
Märker det ibland, och andra stunder med.
- Snälla min svårfiskade lycka, lämna mig inte ifred.

Timbuktu dissar.

"Och må köttätande myror äta upp dina ögolock så att du alltid är trött
Och även när du är pigg så ser du väldigt väldigt väldigt trött ut.."

Jag mår vara väldigt seg, men ååh, favvodissen. <3

Natten till en söndag.

Hm, jo jag har ett visst sug efter att få rimma av mig lite.
Jag chansar på fem år,
men vi får se hur det går.
Jag hoppas på en sekund,
annars får jag mig ingen skön blund.
- Denna natt heller.
Jag vet ju att tiden läker alla sår,
men man förtjänar det man får.
Och på min ena fots fem tår,
kan jag räkna dessa år.
Ja, man får ju vad man gett,
och andra har sett det jag sett.
Så är det att leva ett vanligt jävla tonårsbajscpmongoanusskitnormliv,
ja, bara ett av många påvägattblivuxen-kliv.

Ljuvliga natt.

Lyssnar på p3, njuter och känner mig allmänt kung.
Jag krånglar inte, bara känner. Tar in. Lever. 

Mums!



En ganska dålig låt, men ack denna känsla.

Sommarsol, but still cool.

Jag mår oförskämt bra idag. Varför vet jag inte, för egentligen borde jag inte det. Inget speciellt bra har hänt, inga speciella "moments" inte ens en gnutta förändring åt det bättre. Har jag lärt mig hantera stress? Har jag uppnått "lycka"? Nä inte ännu. Men livet är så himla intressant, som en film man inte vill ska ta slut fast man vill se de roliga klippen i eftertexterna. Jag har ingen åldersnoja faktiskt, jag vill bara minnas. Alltid kunna minnas. 

Åh min kära gud, jag blir kristen bara jag får minnas mitt liv på dödsbädden. 

Min buppis sa att jag var klok. Att hon kommer mig väl; för jag stack ut. Jag sa bara tack och log, men innerst inne skulle jag ge henne allt jag äger. Det var hon som hjälpte mig. Utan henne hade jag varit en nedtryckt larv. Visserligen är jag fortfarande larvig, but taz juz ma personality. 

Jag blir rädd varje gång jag har PMS, jag tror att jag är tillbaka. Jag är rädd nu, men glad ändå. Det är svårt att acceptera sina känslor, but it haz to be done, annars slutar det med att man samlar dem i en ask i kroppen. När asken tillslut efter år av samlande väller över så kommer alla känslor på samma gång. Det förstör ens liv. Samla kottar istället. 

Igår gick jag över en golfbana, en plats full av minnen. Bland annat det finaste minnet jag någonsin haft, och hur ont det än gör skulle jag aldrig vilja byta bort det. Trots dessa tårar är jag glad. Trots min glänsande blick är mina mungipor uppåt. Jag ler åt allt jag fått uppleva, för utan det hade jag inte varit Linnea.

- Den bästaste Linnea jag vet i hela vida världen. 



Ja.

Hm, så abnormt.
Helt enormt.
Något jag glömt,
något jag tömt,
försöker jag fylla.
Jag försöker det där glömda förgylla.
Det är egentligen rätt fint, och kul.
Mår rätt bra i mitt hamsterhjul.


Hej min vän.

Hej min vän,
vi ses inte igen.
Jag älskar dig så,
men vi var då.
För vi ska inte vara mer,
jag ser något du inte ser.
Orkar inte dig,
orkar bara mig.
Förlåt mitt hjärta,
för all smärta.
Förlåt min kärlek,
för mitt stora svek.


En godnattdikt.

Sov i sängen,
sussa sött.
Dröm om pajer,
med pigghet dött.
Flyg till landen,
på andra hörn.
Räck någon handen,
flyg som en örn.
Ja sov du stor,
sov en stund.
Och jag tror,
du får en härlig blund.
Sov i sängen,
sussa sött.
Dröm om pajer,
med pigghet dött.
Flyg till landen,
på andra hörn.
Räck någon handen,
flyg som en örn.
Ja sov du stor,
sov en stund.
Och jag tror,
du får en härlig blund.

RSS 2.0