.

Jag började skriva dagbok i sexan. Kanske sjuan. Då var det bara om mina lyckliga tankar, enhörningar och mitt okomplicerade liv. Men tiden förändrade allt och tillslut handlade den om hur ensam och eländig jag var. Eller är. Nu är den så privat att den ligger gömd i en låda. Underliga tankar, fiskar upp gamla minnen jag glömt. Som jag hoppats på att aldrig mer finna.
Tonårstiden, inget för rädda. Alla har identitetsproblem. Något jag avskyr är när de skryter om sina dem.
Idag har jag inte ätit, tihihihi! va? då måste jag också sluta äta! åh men titta hit då! titta jag skär mig! ojdå, då måste jag också skära mig...
Är ni verkligen på riktigt? Låtsas ni, bara för att alla andra gör så? Att göra som alla andra... Det skrev jag om igår. Läs gärna, tänk efter. Varför följer just du inte din egen röst? Vi vill inte bli övergivna, är det så du känner? Nej. Du tänker att du är one of a kind. Du följer inga andra. Men troligtvis gör du det.
||
Ta min hand vännen,
räck mig din och jag håller dig fast.
Drar dig upp, lyfter dig ner,
vakar när du inte ser.
Jag lovar att vara bra,
vara den du önskar.
||
Trassel i paradiset, trassel. Så mycket kaos. Det är inte ens fel, när två träter, som min farmor brukar säga. Men i det här fallet kan jag ta på mig allt själv. I min känslorygga ligger redan allt man kan tänka så så varför inte lite till? Får skylla mig själv.
||
Snart har jag ätit upp alla mina pringles. Pringles. Himmelen i en cylinder. Helt klart. Aldrig egentligen fattat tycke för chips innan, men nu kan jag inte tänka mig utan.
MP3'n funkar igen, det får Linnea att bli en glad Linnea.
<3  =