Ordmord (Ett rimmande mirakel)

Jag sitter på en pall,
jag är jätteball.
Jag snurrar mitt hår,
jag viftar på mina tår.
Det har nog redan gått några år.
*
Kikar upp mot taket,
usch, vitt är ganska naket.
Ser mot marken,
ut genom fönstret ser man nog parken.
*
Tiden går,
genom dörren rullas en bår.
Du är där och jag är här.
*
Du är sjuk,
avundsjuk.
Jag i ett hus,
men inte ett mentalsjukhus.
*
Sträcker på nacken,
förlåt för att jag knuffade dig i gödselstacken.
Inte visste jag att gödslet var giftigt,
men det var rätt häftigt.
*
Doktorn kommer med ledsam blick,
- Är du säker på att detta inte är ett trick?
Säger doktorn, och plötsligt han fnissa,
- Nog kan du väl gissa? Att din vän är kry, som ny.
- Och god aktris, fast han numer luktar som en gris.
*
Min vän, den hariga räven,
han ska få smaka på den högra näven.
Att sitta orolig i ett djävla rum,
för-i-helvete, tror han att jag är dum?
*
Nu kommer han gåendes, en skamsen syn.
Nedsänkta bryn.
Smutsiga kläder,
lortig i hyn.
- Du stinker din fjant,
sa jag och log,
- Detta straff är taskigt nog.

Kommentarer
Postat av: Steffie

Fett bra :)))

2011-02-02 @ 17:41:45
URL: http://steffipluse.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0