Man måste dö några gånger innan man kan leva.

Höhö, ironiskt, knäppt och läskigt djupt? Men det är faktiskt sant.

Vi vandrar sida vid sida, och så.
Vi går åt samma håll, vi två.
Steg i takt, bestämda steg, bestämda steg är makt.
Men emellan oss har vi en mur.

- För ihop betedde vi oss som djur.
Två djur som en gång delat på en bur.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0