Ordmord (Ett rimmande mirakel)

Jag sitter på en pall,
jag är jätteball.
Jag snurrar mitt hår,
jag viftar på mina tår.
Det har nog redan gått några år.
*
Kikar upp mot taket,
usch, vitt är ganska naket.
Ser mot marken,
ut genom fönstret ser man nog parken.
*
Tiden går,
genom dörren rullas en bår.
Du är där och jag är här.
*
Du är sjuk,
avundsjuk.
Jag i ett hus,
men inte ett mentalsjukhus.
*
Sträcker på nacken,
förlåt för att jag knuffade dig i gödselstacken.
Inte visste jag att gödslet var giftigt,
men det var rätt häftigt.
*
Doktorn kommer med ledsam blick,
- Är du säker på att detta inte är ett trick?
Säger doktorn, och plötsligt han fnissa,
- Nog kan du väl gissa? Att din vän är kry, som ny.
- Och god aktris, fast han numer luktar som en gris.
*
Min vän, den hariga räven,
han ska få smaka på den högra näven.
Att sitta orolig i ett djävla rum,
för-i-helvete, tror han att jag är dum?
*
Nu kommer han gåendes, en skamsen syn.
Nedsänkta bryn.
Smutsiga kläder,
lortig i hyn.
- Du stinker din fjant,
sa jag och log,
- Detta straff är taskigt nog.

Endast med vackra ord.

Jag längtar och hoppas,
saknar och undrar.
Jag vill och jag kan,
oh så det dundrar.
*
Nåt man bör tåla.
Sanningen gömd in i djupaste håla,
den skriker och vrålar;
Släpp mig nu ut, era äckliga dårar.
*
När man inser att det inte var sant,
när man kikat nedför en kärleksbrant.
När man plågats i tid,
i en kärleksstrid,
förstår man att,
hur det är fatt.
*
Kärleken är inte en sorglig saga,
för att endast de sorgliga behaga.
*
Livet och kärleken
- En dans på rosor.
Lika vackert som gamla speldosor.
Kärlek är lycka,
det måste man ändå tycka.
*
För när du inte längre något i prylväg har,
står ändå den sanna kärleken kvar.

Softa.

Vackra rosor.
Enkla glosor.
Vi tillsammans,
du och jag.
Osäkra tankar,
med ett hjärta som bankar.
Jag älskar dig så,
precis som då.
Du sa;
Vi mot världen,
ingen extra på färden.
Vi för alltid,
på heltid.
- Varandras fritid.

Vi kommer tills vi går.

Visst säger mina rubriker nästan ingenting, men de kan ändå flummas ihop till något vettigt; om man har en Linnea-hjärna.
Jag sover om natten, jag är vaken om dagen.
Jag tror till och med att jag är den enda i världen som tänker som jag.
Jag är som vilken tonåring som helst.
Den enda skillnaden, det är att jag är medveten om det.
-
"Ohnej... ingen förstår mig..."
"Håll käften, snacka med första bästa tjej, miffo."
-
-
Men nu till något roligare!
2011, nivet.
Jag som fortfarande skrivet två nollor, det här kommer bli ett tufft år; siffermässigt.
Men med hjärtat i handen och sorgen i sanden börjar vi i alla fall detta år.
-
Några andra saker som ska förändras i år;
-
Jag ska börja bli elak
Jag ska odla mitt hat
För om hatet är tillräckligt kallt
Så ser man världen så klart

RSS 2.0