.

puss och kram, slick i pannan...:)<3 russinrumpa...:)

Ditt utseende:
Hårfärg? No one knows...
Längd? ca 1.70
Skostorlek? ..41
Ålder? 15 år - 8 månader - 11 dagar

Kärlek:
Har du kille just nu? nej
Gillar du någon? ja
Vem? -
Tillåter du din kille röra vid dig? det är väl klart? xD
Överallt? haha xD
Har du haft sex? .. -
Hur många har du haft sex med? -
Har du haft många förhållanden? kan jag inte påstå

Smak & stil:
Vad har du på dig? Just nu?  mjukisbyxor, linne, morgonrock
Hur ser dina trosor ut? Awesome rosa med snobben och hjärtan på
Har du någon BH? jes
Hur ser den ut just nu? den är vit och... rosa!
Hur beskriver du en fjortis?  tiiiiep jaew?
Hur beskriver du en pluggis? någon som satsar på en framtid

Bad days:
Har du varit full? ja
Har du däckat? nej
Har du haft sex på fyllan? nej
Har du rökt? --
Har du snusat? nej
Har du gjort något olagligt? ja
Har du slagit någon ner till marken? nej

Yes/No:
Är du allergisk mot något? naah..
Tror du på gud? nej
Har du en bästis? kanske inte direkt..
Är du vegitarian? neej
Har du varit med om ett stort gräl? aaah

Antingen eller:
Mjölk/saft? saft
Ibumetin/alvedon? alvedon
Katt/hund? hund
Cykla/gå? gå
Öl/vin? vin

Kanin/hare? kanin

Dö din sate.
Lämna mig ifred.
Försvinn, du är inte omtyckt.
DUÄRENJÄVLASLUMFITTA; TADIIIIG!


Ibland har kvinnor något som kallas PMS, det har inte jag. Jag har JFCKKBODB
(jävla-fritös-CP-känslosam-berg-och-dal-bana.
Och nej det är inte roligt. Det fyller bloggen med sorgliga inlägg.
Dagens ska vara trevligt att läsa (efter detta stycke).

Jag har hittat kärleken i ett par solglasögon. Chockrosa och snygga som få. Löv. Gröt. MMHMM.

Kyss på näsan // Linnea

||
Bilden ger mig tillbaka känslor som för länge sedan blivit av med. Att trivas. Lugn.
Bara av en bild.
Det är ganska knäppt, det förstår jag också, men den är så fridfull. En sorglig affekt kunde inte undvikas när sanningen dök upp. Jag kommer ALDRIG att vara där. ALDRIG någonsin på få ligga i det magiskt gröna gräset och kisa upp mot himmelen.
Vattnet lika spegelblankt som inget jag sett förut. För mitt eget bästa hoppas jag på att bilden inte är redigerad. Men som allt i media bör även detta häpnadsväckande foto ha tagit sig en tur under photoshop's förrädiska penslar.

Nej men våren, ska du redan gå?
Det har varit ett fint solsken som lyst in genom fönstret var morgon. Jag har lett lika brett var gång och önskat att detta ska hålla för evigt. Allt bra håller inte för evigt. I söndags vaknade jag av ett snöfall. Inte kul.
||
Återigen bad nycklarna om en självständighetsansökan. Jag avslog den och de flydde. Och de flydde långt. Enda ner till vaktmästarn'. I beskydd av en bitsk städtant gömde de sig bland de andra flyktingnycklarna.
Jag blev förvirrad, varför gjorde nycklarna så här mot mig?
Efter en heldagsjakt lyckades jag få tag i nycklarna. De var lika slutkörda som jag. Jag tror att han blev glad över att få lägga sig till vila i min ficka.

Välkommen till verkligheten Linnea, det är såhär ditt liv kommer gå till de senaste 70 åren. Bara *pangpoff*, utan möjlighet till förändring. Eller ens påverkan. Det som händer händer, även om man saknar händer (...). Man kastas in i utmaningar, man väljer dem inte. Du vet inte vad den andra ska svara innan den svarat det, du kan gissa med aldrig veta.
Aldrig.
Dagens signaturmelodi är den uttjatade "visa pattarna" och att laga mat är inte en lek. Känslan av vår håller sig hårt om mina axlar, stigen som leder mot sommaren är ännu lång. Men målet finns på andra sidan. Klara sig till sommaren, sen får det vara. Få njuta av ett första dopp i den böljande pölen och känna kärleken från den trygga värmen. En sista gång.
Du har ett vackert leende, en härlig famn.
En mysig kropp, en härlig hand.
Med ett ögonkast får du min själ i brand.
Jag vet inte var jag förväntas göra,
Inte vart jag borde gå.
Inte heller detta går att tolka.
Inte är det kärlek,
Inte är det lycka.
Du är bara fin,
go och gla' och fin.
Jag har alltid undrat varför världen ter sig på ett sett när man egentligen vill ha det på ett annat. Den här gamern "GUD" borde skratta åt oss. Ett hårt flin rakt i våra ansikten. Han spelar på våra hopp, på våra förväntningar. Han finns inte för mig, han är lika falsk som kundservice på McDonalds, alltså helt obefintlig.
Ta tre steg åt höger så ligger sanningen där, i en hög på marken. Men att vända sig kräver mod.
Kanske en superhjälte.
Jag står i min 5 solar höga fyr med en kikare och söker efter min alldeles egna. Han finns här intill, jag slår vad med min röda rosett, eller kanske med mina plastbåtar, att han gör det.

Att marken börjar synas igen kan ingen av er ha missat. Åsikterna om den smältande snön är väldigt delade, hälften av er sörjer och ni andra hoppar av glädje, (i alla fall inombords).
Jag själv placeras i den sistnämnda kategorin, lycka sköljer över mig varje gång jag öppnar min ytterdörr och känner den för varje gång varmare blåsten smeka mitt ansikte. Våren luktar så härligt, så friskt; så nytt. Damm efter de sopande traktorerna är vackert, och att för första gången vandra runt efter fordonen utan jacka och med en rödfrusen näsa längtar jag till under vareviga vinter.
||
Nationella provet gick hyfsat tycker jag. Svårt är den totala motsatsen till vad det var, bara man hängde med klarar man det som en dans. "Som en dans" är väl inte det mest korrekta att säga om det handlar om just mig, kanske kan man istället uttrycka "som en bild". Nej, det låter faktiskt ganska dumt...
Jag förbannade en gitarr på musiken, någon minut senare faller den från sin krok ner mot mig. Så med en varningstriangel i famnen och en fin bula på huvudet avråder jag er att tala illa om gitarrer, ni får tillbaka med samma mynt.

Ibland flyter allting på riktigt fint, ibland känns det som att man för varje steg trampar i tuggummi och ibland verkar man springa åt fel håll. Är man tjej verkar man ibland kastas runt åt alla vädersträck.
Att man genom en blogg endast ska berätta om dagen som gått är ganska fel, även känslor är något man kan dela. En blogg är som en offentlig dagbok, klarar man inte det bör man inte blogga. Finns en hel del mindre bloggar, likt denna, som skriver skit. Ren blaha helt enkelt.
Censurera kan man göra bäst man vill, men att utelämna vilken färg man har på sitt hus, 'för att skydda sin identitet'(- även fast inte en jävel vet vem du är), får mig att undra. Varför bloggar du då, en bloggare ska dela med sig av sitt liv, det är därför man bloggar. Eller har tiderna förändrats så mycket, är det på grund av alla dessa fjortisbloggar som skriver om alla sina pengar?
Jag påstår inte att min och Madeleines blogg skiljer sig speciellt från de jag just ratat, jag försöker bara tända en gnista hopp inom mig. Försöker tänka att "Snart är alla bloggar i cyber-space värda att läsa".
||
Jag är världens gnälligaste online, jag vet, jag skyller allt på PMS.
- Nästan allt i alla fall.

jag var och bowlade i fredags Moa vann med 259 jag kom tvåa med 246 och nikita kom tvåa med 234...:)

hinner inte skriva så mycke...:)

Det finns inga hinder.
Det finns ingen sorg.
Ändå känner jag,
en tung klump.
Där i magen.
Jag tror jag spricker.
Jag tror jag går itu.
||
Och det vet du.
||
Jag har länge undrat vart du tog vägen, varför du försvann. Jag vet att det inte tjänar något till, men jag vill undra. Jag vill hoppas. Hoppas på att du kommer tillbaka. Om du tvekar så vet du att du fortfarande har en egen liten plats, i mitt hjärnpalats. Där alla förutom jag är välkomna. Där är alla lika fina som dig.
Jag har aldrig känt något mer för dig än som vilken annan bekant som helst. Vi var aldrig riktigt nära. Ändå saknar jag dig, mer än vad jag någonsin har saknat någon.
Att kalla det kärlek är helt fel. Jag vet egentligen inte alls vad det är. Kanske är detta bieffekten av din ignorans, kanske gör det mig till en självisk person. Jag känner mig som en sådan.
Jag vet att även om du läser detta, så tror du inte att det handlar om dig. Du har ingen aning. Ingen annan har en aning.
Du gör mig sorgsen. Inte på grund av något du sagt, utan mer av något du inte sagt.
Att jag var din vän.

far med en liten ch en stor öl...:D