Ja.
Hm, så abnormt.
Helt enormt.
Något jag glömt,
något jag tömt,
försöker jag fylla.
Jag försöker det där glömda förgylla.
Det är egentligen rätt fint, och kul.
Mår rätt bra i mitt hamsterhjul.
Hej min vän.
Hej min vän,
vi ses inte igen.
Jag älskar dig så,
Jag älskar dig så,
men vi var då.
För vi ska inte vara mer,
jag ser något du inte ser.
Orkar inte dig,
orkar bara mig.
Förlåt mitt hjärta,
för all smärta.
Förlåt min kärlek,
för mitt stora svek.
shulululu!
Ingen kan någonsin veta vad som far i mitt huvud förren jag säger det!
En godnattdikt.
Sov i sängen,
sussa sött.
Dröm om pajer,
med pigghet dött.
Flyg till landen,
på andra hörn.
Räck någon handen,
flyg som en örn.
Ja sov du stor,
sov en stund.
Och jag tror,
du får en härlig blund.
Sov i sängen,
sussa sött.
Dröm om pajer,
med pigghet dött.
Flyg till landen,
på andra hörn.
Räck någon handen,
flyg som en örn.
Ja sov du stor,
sov en stund.
Och jag tror,
du får en härlig blund.
Videoblogg, igen!
Ett dygn.
Mina två händelserika dagar, 13 och 14 maj.
Först var jag onyttig hos min pappa och åt pizza.
Sedan kikade jag runt, det var mysigt men kallt i mitt sovrum.
Titta en sådan fin båt, mycket nytt sedan sist!
Kände mig som en jätte i mitt gamla rum.
Blev extra glad när jag kom hem till mamma igen och fick duscha.
Bayli ville vara med på bild.
Freja var bara konstig.
Jag bestämde mig för att ta en promenad. Började med att gå nedför skogen.
Till och med Tyresöbor kan vara rebelliska.
Ingen vet vad det här är egentligen...
Jag gungade och hade skojigt.
Sen lade jag mig på marken, månen kom med. ^^
Såg så mysigt ut i tunneln, var tvungen att gå in där ett tag!
Satte mig vid en busstation och väntade på bilar, ville testa slutartiden.
Det gick inte, för bilarna åkte för fort. Jag tappade tålamodet och gick vidare.
Jag kom till hållplatsen som jag åker ifrån varje morgon. ^^
Kära affären!
Jag har nog ALDRIG sett den här dörren förut, den är precis bakom busshållsplatsen...
Hmm, undrar vad det här är? Jag tror att det ska vara bilar på ett tak...
Kolla så mysigt. :D
Jag valde att gå hem, för det blev kallt. Men det var mysigt ändå. :D
Hejhej.
Hejhej, snälla prata med mig.
-
Låt mig förstå.
Hallå, älska mig då.
-
Jag vill ju bara säga hej.
Bara få prata med dig.
-
Snälla sluta då.
Jag vill inte se dig gå.
Okej, hejdå.
Hejhej, snälla prata med mig.
Låt mig förstå.
Låt mig älska dig då.
Men jag vill ju bara säga hej.
Bara få prata med dig.
Det behöver inte sluta så.
Jag vill bara inte se dig gå.
Snälla, sluta då.
Okej, förlåt, hejdå.
Lillebror
Jag hör min lillebror. Det var svårt att missa honom, han skrev så högt att det lät som att det var en mördare hemma. Jag, Linda och Fader min springer allt vad vi har fram till honom.
Linda: Vad händer?!
Max: Jag bröt en nagel!
*
Sitter och väntar på att klockan ska ticka fram till 14.00 så jag kan gå till min mor. Ska ge förslaget att åka till stan och kolla på skor. Hon vet att jag har problem med mina fötter så och skor som passa brukar kosta en del, hin brukar vara en snäll tös och köpa mig ett par skor då. kärlek till moder min<3
adhd
Jag kliver innanför dörren hemma hos moder min. Jag hör min lillebror Andy komma nedrusande från övervåningen och när kan kommer fram kramar han om mig. Sedan säger han.
Andy: "Madde, jag har ADHD"
Jag: "Ja men det visste jag redan"
Andy: "Men jag och mamma var ju på utredning idag"
Jag känner mig lite besvärad men säger: "Godis?"
*
Jag har tänkt på en sak. om man måste sitta bervid någon på bussen och har möjligheten att väla plats så ska man försöka välja att sätta sig bervid en tjej mellan 14-25 år, för de varken luktar äckligt, röker förhoppningsvis inte lika mycket och tar inte på mycket plats.
Bild på söta mig på landet under valborgshelgen.
den häljen eldades helften av mina ögonfransar och ögonbryn upp.
Fredagsmys.
Snart är det fredagsmys, det firar jag med att torsdagsmysa. Jag mös även igår, och i förrgår, och under måndagen lyckades jag också få mig en hjärtekram. Livet blir roligare om man lär sig att njuta på rätt sätt, utan att frossa. Här skulle jag vilja placera en smiley, fast det tar emot att skriva sådana uttryckssymboler i en blogg, men jag gör ett undantag, för det är fett värt. :D
Idag hade jag en ganska fin uppgift på engelskan, och löste den finurligt. Vi skulle då, på engelska, beskriva hur vi såg ut för en man/ kvinna som vi aldrig träffat förut (en blind date-date, alltså);
"Hello mate.
I’ll make a description of me so you can find me more easily;
I’m about 5, 6 feet tall and pretty thin, I have red hair and light skin.
Wear boots, brown and great, and dressed up for this date.
My clothes is blue like a wavy sea, they're pretty much like me.
I’m happy and fun, and my hair is in a side placed bun.
Blue is my shirt, and blue is my skirt. And blue is my socks too.
And I’m looking forward to this date with you."
My clothes is blue like a wavy sea, they're pretty much like me.
I’m happy and fun, and my hair is in a side placed bun.
Blue is my shirt, and blue is my skirt. And blue is my socks too.
And I’m looking forward to this date with you."
Goodbye, sugarpie.
Något borde stå här.
Hm.
Det finns så mycket att fundera över, så himla otroligt mycket! Speciellt kärlek och vänskap. Gah? Japp, it's a mega "gah", lite suckar och ganska mycket "humpfh".
Det är klart att kärlek hittar tillbaka till en så småningom, men när är detta "så småning om" då? Fast ändå, jag vill inte för något pris i världen ångra att jag har kunnat älska, i alla fall en gång. Överskattningen av kärlek är underskattad. Tycker jag.
Kära kärlek, jag älskar dig.
Testpatrullen ger kärlek betyget 5/5.
Sista gången.
Nu är jag tillbaka, i mitt ack så djupa tillstånd. Även denna gång ska jag försöka blogga som en vanlig (as "vanlig" as a Linnea can be) bloggare.
Sitter här och känner mig allmänt glad med en kopp Earl Gray och glassbåt. Numer som en rödtott. Faktiskt, en ganska rolig historia; i förrgår natt låg jag och funderade lite, kom fram till att jag vill se mer ut som Pippi Långstrump (YEEAAAAAAH?). Men i alla fall, nu är jag rödhårig. Men endast om huvudet (;>>).
Idag var jag på Prima barn, jag förändras. Har gjort stora framsteg, det säger min buppis i alla fall. Jag är faktiskt ganska bra. Nästa gång är sista gången där. Då ska jag klara mig själv. Vid den tiden har jag lärt mig hur man lever. Då har jag lärt mig att vara en människa.
- Jag känner mig fan riktigt bra!
Dissare!
Kön rörde sig sakta fram in i bussen, jag stod självklart sist. När det var min tur att stiga in i bussen stänger chaffören igen dörrarna och åker iväg, utan mig! eftersom jag har lite problem att behålla min åsikter för mig själv, skriver jag rakt ut "JÄVLA DISSARE!" vänder mig om och sätter mig brevid en tant och gubbe som kollar förskräckt på mig.
inte okej beteende av chaffisen!
*
Jag har insett nu efter 3 veckor att 500kr har gått åt att bara köpa glass. glass är jättegott men det kostar en massa pengar, inte okej!
Fråga inte.
Madde gör reklam för Kappahl? O.o
Med fötterna på jorden.
Det är på tiden att jag börjar blogga på riktigt, om känslor, om hädelser, om allt.
Idag ska jag försöka.
Jag kämpar för att det ska vara roligt att umgås med mig själv, att vara impulsiv och oförutsägbar (på ett bra sätt), men samtidigt pålitlig. Jag tror på att jag är bra, jag tror på att jag duger, jag tror på att komplimanger är sanna, men jag har trott så mycket som sedan visat sig vara falskt och fel. Det är svårt att lita på människor, med det jobbigaste är att många är svåra att umgås med. Allt för många är förutsägbara, de säger nej till samma saker, vågar inte testa något nytt. Jag vill inte vara sådan. Ibland gör jag därför allting tvärtemot alla andra, ibland kan jag bli överenergisk och enligt mig skitjobbig, när alla andra sitter stilla och tysta, men oftast är det för att sprida lite glädje. Få dem att i alla fall bli lite varmare och rörligare. Men att jag är jobbig gör egentligen inte så mycket, för det fungerar.
Jag kan inte sätta ord på hur jag känner mig just nu. Jag kämpar så hårt för att inte tappa greppet, att hålla rak kurs och inte blicka bakåt. Varje morgon planerar jag för hur jag denna dag ska klara eventuella hinder och gropar. Varje morgon står jag i spegeln och tänker att "idag ska jag inte låta någonting trycka ned mig". Visserligen fungerar det, om jag lyckas rispa ner planen i själen. Men alltför oftast blir det en ytlig mask som jag lurar mig själv med. Jag vill inte att andra ska luras över hur jag mår, för humöret strålar ut och blottas ändå. Ser jag glad ut så är jag glad och vice versa, punkt slut.
Just nu kan jag inte påstå att jag inte mår bra, för det gör jag. Men det finns så mycket som oroar mig, och även om dessa orosmoment skulle visa sig vara som jag tror skulle jag trots det inte ångra det som utlöste dem. För jag har lärt mig under de senaste veckorna att saker sällan är ett misstag. Alltid ligger det något bakom det, hur litet det än må vara.
Många gånger har jag lust att ge upp, lägga mig ned på marken i fosterställning under en filt och hoppas på att allt löser sig själv, men det skulle inte vara roligt att leva utan hinder, utan vägskäl, utan att få styra själv. Mitt liv och mina handlingar är mitt eget ansvar, även om jag fortfarande står under vårdnadshavare. Jag tycker att en förälders ansvar är att lära ut hur man ska ta ansvar över sitt ansvar, inte vara en våg att surfa på.
Jag kämpar för att det ska vara roligt att umgås med mig själv, att vara impulsiv och oförutsägbar (på ett bra sätt), men samtidigt pålitlig. Jag tror på att jag är bra, jag tror på att jag duger, jag tror på att komplimanger är sanna, men jag har trott så mycket som sedan visat sig vara falskt och fel. Det är svårt att lita på människor, med det jobbigaste är att många är svåra att umgås med. Allt för många är förutsägbara, de säger nej till samma saker, vågar inte testa något nytt. Jag vill inte vara sådan. Ibland gör jag därför allting tvärtemot alla andra, ibland kan jag bli överenergisk och enligt mig skitjobbig, när alla andra sitter stilla och tysta, men oftast är det för att sprida lite glädje. Få dem att i alla fall bli lite varmare och rörligare. Men att jag är jobbig gör egentligen inte så mycket, för det fungerar.
Mina planer för livet är i alla fall att bli allmänt lyckligare, endast för min egen skull, för att i nästa kapitel kunna glädja andra lättare. Jag vill bli chill som en panda, sluta oroa mig för allting och våga flyta med.
Jag vet att jag kommer klara det, för den enda jag behöver lite på är mig själv.
Annars är det fint väder utomhus, och jag vill bara ut-ut-ut och lattja. Vilket jag förhoppningsvis ska så småning om. Även om det är svårt att tro så har jag just nu ett stort leende på läpparna, även om jag är inne i mitt "deep mood".
Men vågar jag säga att jag är lycklig? Det vet jag inte ännu, det är alltid ganska blankt och hjärndött tills jag reflekterar min dag under resan till drömmarna. Men förmodligen kommer jag inte ångra något idag heller, förutom att klockan är tjugo i två och jag fortfarande sitter i pyjamas. ;>
*Happy song tajm*
