Dissare!
Kön rörde sig sakta fram in i bussen, jag stod självklart sist. När det var min tur att stiga in i bussen stänger chaffören igen dörrarna och åker iväg, utan mig! eftersom jag har lite problem att behålla min åsikter för mig själv, skriver jag rakt ut "JÄVLA DISSARE!" vänder mig om och sätter mig brevid en tant och gubbe som kollar förskräckt på mig.
inte okej beteende av chaffisen!
*
Jag har insett nu efter 3 veckor att 500kr har gått åt att bara köpa glass. glass är jättegott men det kostar en massa pengar, inte okej! 
Fråga inte.
Madde gör reklam för Kappahl? O.o
Med fötterna på jorden.
Det är på tiden att jag börjar blogga på riktigt, om känslor, om hädelser, om allt.
Idag ska jag försöka.
Jag kämpar för att det ska vara roligt att umgås med mig själv, att vara impulsiv och oförutsägbar (på ett bra sätt), men samtidigt pålitlig. Jag tror på att jag är bra, jag tror på att jag duger, jag tror på att komplimanger är sanna, men jag har trott så mycket som sedan visat sig vara falskt och fel. Det är svårt att lita på människor, med det jobbigaste är att många är svåra att umgås med. Allt för många är förutsägbara, de säger nej till samma saker, vågar inte testa något nytt. Jag vill inte vara sådan. Ibland gör jag därför allting tvärtemot alla andra, ibland kan jag bli överenergisk och enligt mig skitjobbig, när alla andra sitter stilla och tysta, men oftast är det för att sprida lite glädje. Få dem att i alla fall bli lite varmare och rörligare. Men att jag är jobbig gör egentligen inte så mycket, för det fungerar.
Jag kan inte sätta ord på hur jag känner mig just nu. Jag kämpar så hårt för att inte tappa greppet, att hålla rak kurs och inte blicka bakåt. Varje morgon planerar jag för hur jag denna dag ska klara eventuella hinder och gropar. Varje morgon står jag i spegeln och tänker att "idag ska jag inte låta någonting trycka ned mig". Visserligen fungerar det, om jag lyckas rispa ner planen i själen. Men alltför oftast blir det en ytlig mask som jag lurar mig själv med. Jag vill inte att andra ska luras över hur jag mår, för humöret strålar ut och blottas ändå. Ser jag glad ut så är jag glad och vice versa, punkt slut.
Just nu kan jag inte påstå att jag inte mår bra, för det gör jag. Men det finns så mycket som oroar mig, och även om dessa orosmoment skulle visa sig vara som jag tror skulle jag trots det inte ångra det som utlöste dem. För jag har lärt mig under de senaste veckorna att saker sällan är ett misstag. Alltid ligger det något bakom det, hur litet det än må vara.
Många gånger har jag lust att ge upp, lägga mig ned på marken i fosterställning under en filt och hoppas på att allt löser sig själv, men det skulle inte vara roligt att leva utan hinder, utan vägskäl, utan att få styra själv. Mitt liv och mina handlingar är mitt eget ansvar, även om jag fortfarande står under vårdnadshavare. Jag tycker att en förälders ansvar är att lära ut hur man ska ta ansvar över sitt ansvar, inte vara en våg att surfa på.
Jag kämpar för att det ska vara roligt att umgås med mig själv, att vara impulsiv och oförutsägbar (på ett bra sätt), men samtidigt pålitlig. Jag tror på att jag är bra, jag tror på att jag duger, jag tror på att komplimanger är sanna, men jag har trott så mycket som sedan visat sig vara falskt och fel. Det är svårt att lita på människor, med det jobbigaste är att många är svåra att umgås med. Allt för många är förutsägbara, de säger nej till samma saker, vågar inte testa något nytt. Jag vill inte vara sådan. Ibland gör jag därför allting tvärtemot alla andra, ibland kan jag bli överenergisk och enligt mig skitjobbig, när alla andra sitter stilla och tysta, men oftast är det för att sprida lite glädje. Få dem att i alla fall bli lite varmare och rörligare. Men att jag är jobbig gör egentligen inte så mycket, för det fungerar.
Mina planer för livet är i alla fall att bli allmänt lyckligare, endast för min egen skull, för att i nästa kapitel kunna glädja andra lättare. Jag vill bli chill som en panda, sluta oroa mig för allting och våga flyta med.
Jag vet att jag kommer klara det, för den enda jag behöver lite på är mig själv.
Annars är det fint väder utomhus, och jag vill bara ut-ut-ut och lattja. Vilket jag förhoppningsvis ska så småning om. Även om det är svårt att tro så har jag just nu ett stort leende på läpparna, även om jag är inne i mitt "deep mood".
Men vågar jag säga att jag är lycklig? Det vet jag inte ännu, det är alltid ganska blankt och hjärndött tills jag reflekterar min dag under resan till drömmarna. Men förmodligen kommer jag inte ångra något idag heller, förutom att klockan är tjugo i två och jag fortfarande sitter i pyjamas. ;>
*Happy song tajm*
Känslor.
Vad är det som trycker,
när det äntligen lättar.
Vad är det som bränns,
när det känns så kallt?
Varför känns allt?
Hur kommer det sig att
för vissa är smärta bättre,
för vissa är smärta bättre,
än att inte känna något alls?
Hur kommer det sig,
då smärta ibland
skär upp en hals?
But hey, make your ":(" a ":D", because, life always goes on.
But hey, make your ":(" a ":D", because, life always goes on.
Ibland.
Jag springer i en skog,
vet inte var jag är.
En riktigt djup skog,
En riktigt djup skog,
hur hamnade jag här?
-
Här är det mörkt och här är det tyst,
-
Här är det mörkt och här är det tyst,
nej, här hörs inte ett knyst.
-
Jag önskar mig få se,
-
Jag önskar mig få se,
en mänsklig armé,
min familj,
ett troll,
kanske en fé.
-
En gammal skog
En gammal skog
fylld av gamla tankar,
krossade drömmar,
skräck med ankar.
-
-
En skog i mitt skalle,
fylld utav hat.
En skog i mitt huvud,
en värld så rabiat.
-
En gång,
En gång,
levde jag såhär.
En gång,
när mitt liv var isär.
Utöver det är idag en glad och solig dag! :>
Utöver det är idag en glad och solig dag! :>
Kladdkaka.
Vad är det med dessa underbart kladdiga kakor? Vad finns det inte att älska?
(Möjligtvis dess bajsliknande utseende.)
Men jag blir skvatt galen, antingen blir smeten jättelös eller hård som sten.
What to do?
En mulen tisdagskväll.
Okej, det är väl ändå rätt bra med minst en läsare per dag, trots den lama uppdateringen?
- Tack!
Sitter och tuggar toblerone samt lyssnar på lite härlig musik, sockervadd för öronen. Funderar lite över både stora och små saker, borde jag vädda klart min säng, vad hette den där låten som spelades på radion i köket för någon timma sedan... och kan man operera ett djur till ett annat djur?
Underbart kär i låtar från Jamendo, mhm, vissa borde vara världsstjärnor nu, nu, nu!
- Tack!
Sitter och tuggar toblerone samt lyssnar på lite härlig musik, sockervadd för öronen. Funderar lite över både stora och små saker, borde jag vädda klart min säng, vad hette den där låten som spelades på radion i köket för någon timma sedan... och kan man operera ett djur till ett annat djur?
Underbart kär i låtar från Jamendo, mhm, vissa borde vara världsstjärnor nu, nu, nu!
Die she must
Japp, jag citerade just en låt.
Japp, det var Motolov Jive.
För att uppdatera er "alla" hur livet, så att säga, ligger till;
För att uppdatera er "alla" hur livet, så att säga, ligger till;
Jag går i skolan.
Jag äter frukost varje morgon.
Jag har en okänd prick på vänster stortå.
Jag heter Linnea.
Just nu lyssnar jag på KSMB och längtar till sommaren.
Kan en dag som börjar dåligt sluta som en bra? Bara om du vill.
Börjat fundera på det här med hjärnceller. Celler>Cellar>Källare. Är de inlåsta? Jo, inte kommer de ut ur huvudet. Detta har jag funderat på i kanske fem minuter för att vara ärlig. Men i alla fall! poängen är densamma, jag känner ett sug till att vilja förändras; bli den jag alltid velat vara; hitta det jag letat efter - mig själv.
Kan en dag som börjar dåligt sluta som en bra? Bara om du vill.
Börjat fundera på det här med hjärnceller. Celler>Cellar>Källare. Är de inlåsta? Jo, inte kommer de ut ur huvudet. Detta har jag funderat på i kanske fem minuter för att vara ärlig. Men i alla fall! poängen är densamma, jag känner ett sug till att vilja förändras; bli den jag alltid velat vara; hitta det jag letat efter - mig själv.
Var har jag varit under alla dessa år? Varför försvann jag? Givetvis vet jag. Jag har gömt mig som ett barn under en filt, men det vill jag inte längre. Jag vill utvecklas igen. Jag vill se min värld, leva mitt liv.
Imorgon ska bli en helt ny dag.
Imorgon ska bli en helt ny dag.
sjuk kvinna på bussen!
satt och väntade på bussen när en ung kvinna med utländsk bakgrund frågade om jag kunde hjälpa henne skriva ett messemess åt henne.
'visst kan jag det' tänkte jag och visste inte att det jag skulle göra skulle ta mer än 30 minuter att skriva.
jag fick skriva ett hatmessemess till hennes bästa kompis KK. *
I messemesset fick jag blandannat skriva att han var en stor fet gris som inte får plats i ladan(bästa kompisens namn) för att hon redan har massa hästar inne i stallet(går att misstolkas, jag vet) och sen skulle jag skriva att han var en potatismos, nej förlåt jag menar bajs blandat med potatismos(för det var ju mycket värre) och att kompisens fitta var ny och hans kuk gammal...
jag ska aldrig mer vara snäll och skriva messemess åt någon igen!!:o
Ibland är jag inte glad.
Ibland är jag inte glad.
Då finns inga 24 timmar per dag.
Då består varje dygn av ett år,
ett år utan sommar och vår.
Ibland värker det i hjärtats djup,
Ibland värker det i hjärtats djup,
ibland har jag lust att flyga från ett stup.
Jag kan sitta i ett hörn,
och drömma om att jag är en örn.
Ibland under sorgens mitt,
kan jag inte bli mig själv kvitt.
Minnen.
Linnea saknar typ detta lite. Jättemycket.
Töntiga tanke.
En töntig tanke.
Ett trasigt hjärta.
Tunga ben, tunga steg.
Surfa i din tårkanal.
Saltig mugipa.
Fäst med en krok.
Gör så är du klok.
En töntig tanke.
Ett omonterat hjärta.
Tung i kroppen, tung i knoppen.
Göm allt under ögonlocken.
Göm allt för alla andra.
Håll det inom dig.
Du måste ana.
Du måste ana.
Sluta byta bana.
Ryck upp dig vännen.
Hämta din anda.
Låt inte tankarna vandra.
Börja lita på andra.
Vi vill gärna tro.
Så gärna tro det värsta.
Men börja hoppas.
Ja, hoppas hoppas på det allra bästa.
Glädje hållplats, nästa?
FML!
Feel my love.
Ja, hoppas hoppas på det allra bästa.
Glädje hållplats, nästa?
FML!
Feel my love.
Jag är inte värd denna fina blogg, förlåt mig för alla mina tomma dagar.
Jag är skitskraj för Nikolaj,
han har en svart skinnpaj.
Mamma säger att han är från Shanghai,
han har tänder som en haj.
-
Han är ganska skum den där Nickolaj,
och jag är fortfarande skitskraj.
Han är alltid jättedum,
och hans stora dumma bil säger brumbrum.
Nikolaj brukar köra gatan ut,
och då låter det "tut-tut".
-
En gång hörde jag Nikolaj sjunga,
han sjöng för full lunga.
Nikolaj sjöng för en flicka,
grannflickan Annika.
Han sjöng om att hon var söt,
och Annika njöt.
-
Nikolaj och Annika tog slut,
fast deras avbrott var inget akut.
Annika var läskig hon med,
sen flyttade hon nog till Rågsved.
-
Åter till killen,
den levande cigarillen.
Inget ljug jag svär,
han rökte mer än skorstenen Pär.
Nikolaj fick, utan logik,
spädbarnskolik.
Detta var tillbaka fyra år,
säkert vanligt på planeten Singapore.
-
Åt mig brukar han skratta,
igår slog jag honom med en kratta.
Han blev jättesur,
han försökte stånga sig genom dörren som en tjur
nu har mina föräldrar byggt en mur.
-
Jag är otroligt jätteskraj,
för Nikolaj.
-
Dö.
Jag dör lite när jag får röra vid dig.
Och när jag dött så mycket som det går
känner jag mig mer levande än någonsin.
Glädjen kryper upp.
Denna härliga känsla, när solen värmer huden.
Det känns som en omfamning att bara vara ute.
Jag blir glad av omfamningar.
Jag blir glad av värme.
Jag blir glad av ljus.
Därför, är sommaren mitt lyckopiller!
Ordmord (Ett rimmande mirakel)
Jag sitter på en pall,
jag är jätteball.
Jag snurrar mitt hår,
jag viftar på mina tår.
Det har nog redan gått några år.
*
Kikar upp mot taket,
usch, vitt är ganska naket.
Ser mot marken,
ut genom fönstret ser man nog parken.
*
Tiden går,
genom dörren rullas en bår.
Du är där och jag är här.
*
Du är sjuk,
avundsjuk.
Jag i ett hus,
men inte ett mentalsjukhus.
*
Sträcker på nacken,
förlåt för att jag knuffade dig i gödselstacken.
Inte visste jag att gödslet var giftigt,
men det var rätt häftigt.
*
Doktorn kommer med ledsam blick,
- Är du säker på att detta inte är ett trick?
Säger doktorn, och plötsligt han fnissa,
- Nog kan du väl gissa? Att din vän är kry, som ny.
- Och god aktris, fast han numer luktar som en gris.
*
Min vän, den hariga räven,
han ska få smaka på den högra näven.
Att sitta orolig i ett djävla rum,
för-i-helvete, tror han att jag är dum?
*
Nu kommer han gåendes, en skamsen syn.
Nedsänkta bryn.
Smutsiga kläder,
lortig i hyn.
- Du stinker din fjant,
sa jag och log,
- Detta straff är taskigt nog.
Endast med vackra ord.
Jag längtar och hoppas,
saknar och undrar.
Jag vill och jag kan,
oh så det dundrar.
*
Nåt man bör tåla.
Sanningen gömd in i djupaste håla,
den skriker och vrålar;
Släpp mig nu ut, era äckliga dårar.
*
När man inser att det inte var sant,
när man kikat nedför en kärleksbrant.
När man plågats i tid,
i en kärleksstrid,
förstår man att,
hur det är fatt.
*
Kärleken är inte en sorglig saga,
för att endast de sorgliga behaga.
*
Livet och kärleken
- En dans på rosor.
Lika vackert som gamla speldosor.
Kärlek är lycka,
det måste man ändå tycka.
*
För när du inte längre något i prylväg har,
står ändå den sanna kärleken kvar.
Softa.
Vackra rosor.
Enkla glosor.
Vi tillsammans,
du och jag.
Osäkra tankar,
med ett hjärta som bankar.
Jag älskar dig så,
precis som då.
Du sa;
Vi mot världen,
ingen extra på färden.
Vi för alltid,
på heltid.
- Varandras fritid.
Vi kommer tills vi går.
Visst säger mina rubriker nästan ingenting, men de kan ändå flummas ihop till något vettigt; om man har en Linnea-hjärna.
Jag sover om natten, jag är vaken om dagen.
Jag tror till och med att jag är den enda i världen som tänker som jag.
Jag är som vilken tonåring som helst.
Den enda skillnaden, det är att jag är medveten om det.
-
"Ohnej... ingen förstår mig..."
"Håll käften, snacka med första bästa tjej, miffo."
-
-
Men nu till något roligare!
2011, nivet.
Jag som fortfarande skrivet två nollor, det här kommer bli ett tufft år; siffermässigt.
Men med hjärtat i handen och sorgen i sanden börjar vi i alla fall detta år.
-
Några andra saker som ska förändras i år;
-
Jag ska börja bli elak
Jag ska odla mitt hat
För om hatet är tillräckligt kallt
Så ser man världen så klart
Jag ska odla mitt hat
För om hatet är tillräckligt kallt
Så ser man världen så klart
Verkligen, det är ett kort liv!
Allt jag gör får mig att inse vad man faktiskt inte behöver göra.
Att klaga på andras stavfel, till exempel.
Men fortfarande, osammanhängande, felstavade meningar är det bästa som finns!
